Historien
Skydd mot diskriminering är en mänsklig rättighet. Den finns med i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Idén kommer från början från franska revolutionen. Jämställdhetslagen kom 1979. Det var den första lagen mot diskriminering i Sverige. Lagen mot etnisk diskriminering antogs 1994. 1999 infördes lagarna mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder och sexuell läggning.
I EG-rätten är skyddet mot diskriminering av stor betydelse. Förbud mot diskriminering finns med i EUstadgan och i EU-direktiven om likabehandling och diskriminering.
Den svenska Diskrimineringslagen trädde i kraft i januari 2009. Den samlade en rad lagar mot diskriminering, bland annat jämställdhetslagen, lagen mot etnisk diskriminering, mot diskriminering av funktionshindrade och mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Samverka för lika rättigheter
Diskrimineringslagens ändamål är "att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder."
Lagen talar om direkt och indirekt diskriminering. Direkt diskriminering är när någon direkt missgynnas på grund av sin bakgrund, till exempel inte blir kallad till en anställningsintervju. Indirekt diskriminering är när någon missgynnas genom att man använder en regel som verkar neutral och lika för alla, men som särskilt missgynnar en grupp.
Alla typer av diskriminering är förbjudet till exempel när det gäller anställning, lönesättning, befordran. Arbetsgivaren är skyldig att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier på arbetsplatsen.
Arbetsgivaren ska bedriva ett målinriktat arbete för lika rättigheter och möjligheter, till exempel vid rekrytering, i anställningsvillkor och löner.
Arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att uppnå lika rättigheter och möjligheter för alla anställda oavsett bakgrund. Parterna ska särskilt verka för lika villkor i lön och anställningsvillkor mellan män och kvinnor. Vart tredje år ska arbetsgivaren med minst 25 anställda göra en handlingsplan för jämställda löner och en jämställdhetsplan.
DO och Arbetsdomstolen
Diskrimineringsombudsmannen, DO, är den myndighet som ska bevaka att lagen följs. DO ska också hjälpa den som blir diskriminerad. Mål om diskriminering i arbetslivet avgörs av Arbetsdomstolen. Vid rättegång är det fackföreningen som företräder den diskriminerade. DO företräder medlemmen endast om inte fackföreningen gör det. Tillämpningen av lagen har visat att det är ytterst få fall, som avgörs i domstolen. De flesta avgörs i förlikning innan de kommit till rättegång.