Sympatistrejk mot lönesänkningar
Våren 1931 strejkade arbetarna i Ådalen i Ångermanland. Från början var det en sympatistrejk för kamrater vid andra sågverk som fått sina löner sänkta. Arbetsgivarna gjorde som de brukade göra: de tog in strejkbrytare för att stoppa strejken.
Protest mot strejkbryteriet
Som så ofta mötte strejkbryteriet på stort motstånd. Folk i Ådalen gick man ur huse för att protestera och myndigheterna bestämde sig för att ta hjälp av militären. Men man vågade inte använda sig av vanliga värnpliktiga eftersom man fruktade att de skulle gå över på arbetarnas sida. I stället kallades yrkessoldater in.
Den lokala Transportavdelningen kallade alla Ådalens fackligt organiserade till ett möte i Folkets Hus. Mötet beslöt att alla arbetare i trakten skulle gå ut i generalstrejk tills strejkbrytarna dragits tillbaka.
Fem dödas av militären
Under tiden mötet pågick började folk att mer eller mindre spontant gå mot Lunde där strejkbrytarna fanns. Det blev ett demonstrationståg med flera tusen personer. Längst fram gick en musikkår och i täten bars en fana från Pappersindustriarbetareförbundet och en från den lokala socialdemokratiska ungdomsklubben.
I Lunde öppnade soldaterna eld mot demonstrationen varpå fyra demonstranter och en åskådare dödades.
Protester och kort generalstrejk
Dödsskotten väckte en oerhörd vrede över hela landet. Som en markering utlyste LO ett fem minuters arbetsuppehåll och tystnad över hela landet på begravningsdagen. Under fem minuter stod Sverige stilla för att hedra de stupade.
Monument och gravskrift
Till 50-årsminnet 1981 restes ett monument på platsen för dödsskotten. Texten på monumentet lyder: "Här stupade fem unga arbetare för kulor från kommenderad militär 14/5 1931".
På Gudmundrå kyrkogård i Kramfors ligger fyra av de dödade begravda. Graven pryds av poeten Erik Blombergs dikt Gravskrift, som ursprungligen publicerades i tidningen Social-Demokraten:
"Här vilar en svensk arbetare
Stupad i fredstid
Vapenlös, värnlös
Arkebuserad av okända kulor
Brottet var hunger
Glöm honom aldrig."
Källor : Ture Nerman - Svensk arbetarrörelse under 100 år, Birger Norman - Ådalen 31