Samlingsregering och flyktingpolitik
Under andra världskriget bildades en samlingsregering och de politiska motsättningarna mellan svenska partier sopades under mattan i några år. Samlingsregeringen införde pris- och lönestopp 1943-45. LO-kongressen hade 1941 beslutat att LO fortsättningsvis skulle samordna förbundens lönepolitik.
LO bedrev ett aktivt arbete för att stödja politiska flyktingar från Nazityskland och försökte hjälpa till att rädda de sista spillrorna av den tyska arbetarrörelsen, som tidigare varit en av världens starkaste.
Statarsystemet avskaffas
En märklig rest av det gamla Sverige försvann när statarsystemet avskaffades 1945, efter en lång och hård kamp av Lantarbetarförbundet. Statarna var en speciell yrkesgrupp, och i princip livegna. De var anställda för jordbruksarbete på ett år i taget och hade ingen möjlighet att säga upp sig under den tiden. De fick nästan ingen lön utan i stället kost och logi av arbetsgivaren.
Efter 1945 blev de som tidigare varit statare i stället fria lantarbetare, med samma rättigheter som andra löntagare.
Sänkt arbetstid och mer semester
När kriget tagit slut upplevde Sverige en lång period av välståndsökning och i stort sett full sysselsättning.
Tre veckors semester infördes 1951 och 1955 fick Sverige en allmän sjukförsäkring. Arbetstiden sänktes från 48 till 45 timmar i veckan 1957.
Allmän pension
Samma år hölls en folkomröstning om pensionsfrågan. Eftersom det fanns tre alternativ i folkomröstningen var resultatet öppet för olika tolkningar. Men linje 1, som LO kampanjade för och som innebar att allmän pension skulle införas, fick flest röster och 1959 klubbades förslaget om allmän tjänstepension (ATP) i riksdagen.
Foto: Stockholmskällan