Debattinlägget publicerades på DN-debatt 13 februari 2020
Regeringen behöver leverera på ett antal områden under den här mandatperioden. Det är Socialdemokraternas enda chans att återvinna ett brett stöd hos LO-förbundens medlemmar. Deras röster får aldrig tas för givna.
Utan medlemmarna i LO-förbunden stannar det svenska samhället. Det är medlemmarnas arbete som, varje dag, dygnet runt får Sverige att fungera. Vi arbetar i kassan på ICA, tar hand om den som blir sjuk, ger omsorg och trygghet till barnen, och bygger bussarna och bilarna. Vi bär upp samhället. Vi är samhället. Trots det har medlemmarna i LO-förbunden betalat ett högt pris för utvecklingen med extrema privatiseringar, nedskärningar och minskad trygghet.
Vanligt folk drabbas alltid värst av ett hårdnande samhällsklimat och av växande grov kriminalitet, med skjutningar och sprängningar mitt ibland oss. Och allt hänger ihop. Gängkriminaliteten har sitt ursprung i social utsatthet som göds av klyftor och bristande integration.
De problem vi ser idag beror till stor del på att Sverige haft högerregeringar som prioriterat att sänka skatterna före investeringar i välfärd och trygghet. Men vi ska inte skylla allt på dem. Klyftorna i Sverige började växa redan under 80- och 90-talen.
Nu måste klassklyftorna minska på allvar och jämlikheten öka. Det är 2020-talets stora strid. Vi vet att i ojämlika samhällen är brottsligheten högre och skolresultaten sämre, folkhälsan drabbas och till och med den ekonomiska tillväxten påverkas negativt. Att tillåta stor ojämlikhet är helt enkelt vansinne. Ändå har klyftorna fortsatt att öka, och det är framförallt politiska beslut som bäddat för det.
Utvecklingen måste vändas. Den socialdemokratiskt ledda regeringen sitter på många av nycklarna. Men för att lyckas måste medlemmarna i LO-förbunden vara i fokus, och följande genomföras:
- Pensioner: Pensionerna för vanligt folk måste öka rejält. För stora LO-grupper innebär ett långt arbetsliv inte en värdig ålderdom. Tvärtom tvingas många att leva på garantipension och vända på varje krona. När det nya pensionssystemet sjösattes på 1990-talet var ambitionen att man skulle få 72 procent av sin slutlön i pension. Det är vi långt ifrån idag. För att nå dit krävs det stora statliga tillskott och ökade avsättningar till systemet. Pensionerna för vanligt folk behöver öka med flera tusen kronor i månaden.
- Arbetskraftinvandring: Systemet med arbetskraftsinvandring måste göras om i grunden. Idag kommer det fler arbetssökande än asylsökande till Sverige. Det är orimligt att människor kan komma hit, utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och jobba för låga löner och dåliga villkor. Fokus måste istället vara att sätta de många arbetslösa som redan finns i Sverige i arbete. Folk från andra länder är mer än välkomna hit för att jobba, men då i branscher där det finns verklig brist på arbetskraft.
- Arbetsmarknaden: Parterna på arbetsmarknaden har tagit initiativ till förhandlingar om trygghet och omställning i arbetslivet. Förhandlingarna kan dock inte ske under hot om lagstiftning om man inte kommer överens. Låt oss vara tydliga: vi kommer aldrig acceptera att en socialdemokratiskt ledd regering driver igenom försämringar i arbetsrätten eller arbetslöshetsförsäkringen.
- Välfärden och en trygg sjukförsäkring: LO-medlemmarna måste kunna lita på att elever i skolan får undervisning av högsta kvalitet, att sjukvården ger snabb och korrekt vård och behandling, och att barn- och äldreomsorgen är trygg och tillgänglig. För alla. Sjukförsäkringen måste också återigen bli en social försäkring, som slutar pröva människors arbetsförmåga mot fiktiva arbeten och istället skapar den trygghet som behövs för att sjukskrivna på ett smidigt sätt ska kunna återgå i arbete.
- Mer pengar till kommuner och regioner och rättvis beskattning: Resurserna till välfärden måste öka rejält. Konkret behöver stora nyrekryteringar göras i kommuner och regioner och då måste arbetsvillkoren bli bättre. För att lyckas krävs att beskattningen av kapital ökar. De rika ska bidra mer. Det som framförallt driver ojämlikheten i Sverige är den växande klyftan mellan de som lever på sin lön och de som lever på sina stora kapitaltillgångar.
Vi är medvetna om att delar av denna nödvändiga förändring kan komma i konflikt med ingångna avtal mellan partier i riksdagen men vi förväntar oss att det socialdemokratiska partiet sätter en politik för ökad jämlikhet främst.
Socialdemokraterna behöver driva politik med fokus på medlemmarna i LO-förbunden. Det är också klassisk socialdemokratisk politik. Det som är bra för vanligt folk är bra för Sverige.
Framtiden är inte ödesbestämd. Vi kan ta tillbaka jämlikheten. Men det kräver att vi slutar begränsa oss och börjar använda politikens möjligheter igen. Slå om från de tusen stegens reträtt och våga tänka nytt och stort.
Så bygger vi det starka samhället tillsammans. Så skapar vi trygghet för vanligt folk.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande
Berit Müllerström, LOs andre vice ordförande
Torbjörn Johansson, LOs avtalssekreterare
Tobias Baudin, ordförande Kommunalarbetareförbundet
Marie Nilsson, ordförande IF Metall
Susanna Gideonsson, ordförande Handelsanställdas förbund
Johan Lindholm, ordförande Byggnadsarbetareförbundet
Valle Karlsson, ordförande Seko
Tommy Wreeth, ordförande Transportarbetareförbundet
Per-Olof Sjöö, ordförande GS
Malin Ackholt, ordförande Hotell och Restaurangfacket
Magnus Pettersson, ordförande Fastighetsanställdas förbund
Eva Guovelin, ordförande Livsmedelsarbetareförbundet
Urban Pettersson, ordförande Elektrikerarbetareförbundet
Mikael Johansson, ordförande Målareförbundet
Pontus Georgsson, ordförande Pappersindustriarbetareförbundet
Jan Granvik, ordförande Musikerförbundet