Publicerad i Aftonbladet 20 augusti 2020
Liksom många andra högerdebattörer upprepar Caspian Rehbinder ständigt argumentet att en generös a-kassa ger högre arbetslöshet.
Men det blir inte mer sant ju fler gånger det sägs. Tvärtom präglas det påståendet av en rad missförstånd.
För det första: bilden av att Sverige har generösa regler för ersättning vid arbetslöshet stämmer inte. Sverige har tvingats till stora förstärkningar av a-kassan i denna kris helt enkelt för att vi gick in i krisen med ett mycket svagt försäkringsskydd, exempelvis betydligt svagare än våra nordiska grannländer Danmark och Norge.
Det är orimligt att vrida tillbaka klockan i ett läge då arbetslösheten fortfarande kommer att vara hög och många av våra medlemmar i så fall riskerar att tvingas från hus och hem.
För det andra: mellan 1990 och 2015 mer än halverades det svenska försäkringsskyddet vid arbetslöshet för stora grupper. Samtidigt steg arbetslösheten kraftigt under perioden. 2015 höjdes ersättningen och under perioden 2015–2018 såg Sverige den snabbaste och mest uthålliga sysselsättningsökningen på decennier.
Alla som hävdar ett bestämt samband mellan ersättning och arbetslöshet, utan att beakta hur resten av samhället förändras har mycket att bevisa.
Med tanke på att ekonomiska incitament är så viktigt för Timbro är det märkligt att Rehbinder alltid vill urholka den enda trygghet arbetslösa har när de blir av med jobbet. Det går att höja a-kassan samtidigt som vi skapar fler jobb med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik, fungerande kontrollsystem och sanktioner i arbetslöshetsersättningen, samt investeringar i välfärden.
Sist men inte minst: de resurser som i den här krisen lagts på en höjd ersättning vid arbetslöshet bleknar i jämförelse med de 100-tals miljarder som lagts på att skydda företagsägarna.
Ändå är det skyddet av de mest utsatta hushållen som Timbro ser som den största ekonomiska risken.
Susanna Gideonsson, LOs ordförande