Publicerad i Dagens Industri 4 februari 2025
Nu går Sveriges klimatpolitik åt fel håll, med ökade subventioner till fossila bränslen och minskat stöd till förnybar energi. Ny statistik visar att utsläppen fortsätta att öka. Sverige är inte längre en föregångare. Men forskningen visar att det finns ett brett stöd för en ambitiös klimatpolitik – om den görs rättvis och effektiv.
1. En svensk utsläppsbudget. Det viktigaste för att nå klimatmålen är att minska de totala utsläppen över tid. De måste hållas inom en utsläppsbudget förenlig med Sveriges ansvar enligt Parisavtalet. Då EU:s klimatpolitik skärps med tiden vinner Sverige på att ligga före. Regeringen bör därför utreda en svensk utsläppsbudget, fördelad över tid och olika sektorer.
2. Stora samhällsinvesteringar. När EU begränsar och prissätter utsläpp behöver Sverige underlätta omställningen. Det behövs långt större investeringar i underhåll och utbyggnad av järnväg, bostäder och elnät. För att ge trygghet i omställningen krävs mer resurser till högskola, yrkeshögskola, yrkesvux och Arbetsförmedlingen. Det behövs fler deltids- och distansutbildningar. Omställning medför en investeringspuckel för infrastruktur, bebyggd miljö och grön kompetensförsörjning. Regeringen bör därför utreda om och i så fall hur förändringar av det finanspolitiska ramverket kan möjliggöra ökade klimatsatsningar kommande decennier, med start denna mandatperiod. Regeringen bör också skärpa klimatkraven i offentlig upphandling.
3. Stöd klimatomställning. När EU-regler inte ger tillräcklig styrning behövs en nationell politik som sätter pris på utsläpp och samtidigt stödjer företag och enskilda personer som möter utmaningar i omställningen, såsom landsbygdsboende och hushåll med små marginaler. Regeringen bör styra om subventioner av fossil energi i alla sektorer till stöd som gör klimatåtgärder billigare och enklare, inom ramen för breda policypaket.
4. Energieffektivisering. Inom energisektorn är ökad effektivisering viktigast för att nå klimatmålen och stärka konkurrenskraften. Ju mindre el som används till ingen eller liten nytta, desto mer el frigörs snabbt och till försumbar kostnad för grön omställning. Trots det saknas en verksam politik. Regeringen bör genomföra de många förslag om ökad effektivisering som redan är beskrivna. Klasar av lågt hängande frukter kan plockas snabbt och kostnadseffektivt.
5. Effektivare transporter. Även i transportsektorn behövs effektivisering. Kollektiva transporter samt cykel- och gångtrafik är bra för ekonomin och klimatet; transportdrivande stadsutglesning är motsatsen. Regeringen bör utreda hur reseavdraget för arbetspendling kan göras färdmedelsneutralt och avståndsbaserat. Regeringen bör även utreda styrmedel som gynnar både elektrifiering och effektivisering av transporter.
6. Utsläppsintensiva produkter. Alla sektorer måste bidra i klimatarbetet. Regeringen bör utreda hur klimatpolitiken kan minska utsläppen från varor och tjänster med särskilt stor klimatpåverkan, såsom vissa livsmedel, som inte täcks av andra styrmedel. Hänsyn krävs till personer och näringsidkare som möter svårigheter i omställningen, men stöd ska gynna klimatsmarta alternativ. Klimatskadorna blir allt mer synliga och inte minst extremvädret oroar många. Men oro skapas även när politiken är kortsiktig, föränderlig och opportunistisk, och varken bjuder på hållbara lösningar och breda överenskommelser. Nu behövs ett tydligt och förutsägbart ledarskap på alla nivåer för att omställningen ska lyckas, särskilt eftersom stora osäkerheter präglar världspolitiken. Dessbättre visar forskning, innovationer och de samtal som vi har fört tillsammans i tre års tid att strategier snabbt kan sjösättas som gör att klimatmålen nås. Sverige skulle tjäna på att, som tidigare, ligga i framkant. En sådan utveckling skulle vinna brett folkligt stöd, särskilt om politiska ledare beskriver de fördelar som klimatomställningen medför. Det finns god kunskap och bred samsyn för en klimatpolitik som både uppfyller målen och är rättvis.
Johan Lindholm, ordförande, LO
Therese Svanström, ordförande, TCO
Göran Arrius, ordförande, Saco
Andreas Miller, ordförande, Ledarna
Beatrice Rindevall, ordförande, Naturskyddsföreningen
Erik A Eriksson, ordförande, Hela Sverige ska leva
Johanna Hållén, generalsekreterare, Sveriges Konsumenter
Marie Linder, förbundsordförande, Hyresgästföreningen
Per Hasselberg, ordförande, Cykelfrämjandet
Stephan Barthel, professor i miljövetenskap, Högskolan i Gävle, programchef, Fairtrans
Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap, Uppsala universitet, forskningsledare, Fairtrans