DET TALADE ORDET GÄLLER
Ja, vänner. Fråga oss.
Fråga LO-förbundens medlemmar.
Alla som den fackliga valrörelsen handlar om.
För den handlar inte om mig eller Magdalena Andersson.
Inte heller om LO-borgen eller förbundskontoren.
Den handlar inte heller om de vars problem under pandemin handlat om höj- och sänkbara skrivbord. Och om vilken hämtmat de ska beställa till hemmakontoret.
Nej, vår fackliga valrörelse handlar om alla som inte kunde jobba hemma.
Som gick till jobbet som vanligt. Som fick trängas i bussar och på tåg och höll Sverige igång.
Som arbetar i kassan på stormarknaden.
Som tröstar ett ledset barn på förskolan.
Som vårdar sjuka, delar ut tidningar, bygger bostäder, röjer skog, bevakar värdetransporter och hämtar soporna.
Valrörelsen handlar helt enkelt om de män och kvinnor, unga och gamla, födda i Sverige eller någon annanstans, som bygger landet.
Det är ett land som på en del områden har gått åt fel håll.
Där alltför många jobb har blivit arbetslösa.
Där nedskärningar och vinstjakt har försvagat vård och omsorg.
Och där barn sorteras bort i en skola där ägarnas vinst blivit viktigare än elevernas kunskap.
Där unga som vill starta vuxenlivet inte hittar någon bostad.
Och där brottslighet hotar tryggheten, både på jobbet och i där man bor.
En del tycker kanske att den här bilden är för mörk.
För visst, det finns ljuspunkter också. Allt inte är svart.
Just nu så minskar arbetslösheten.
Sveriges ekonomi är stark.
Och vi har en regering som lyssnar på oss i facket.
Det har inte minst varit tydligt under pandemin, med korttidsjobben, pengarna till välfärden och de stärkta trygghetssystemen.
Den socialdemokratiska regeringen har gjort viktiga och nödvändiga insatser för LO-förbundens medlemmar.
Men samtidigt har alltför mycket under 2000-talet utvecklats åt fel håll.
De som redan har mycket har fått mer medan vanliga arbetare har fått stå tillbaka.
Mycket beror på att vi hade en alliansregering under åtta år.
Och att vi de senaste åren haft en högermajoritet i riksdagen.
Men en del av ansvaret ligger också hos oss.
Jag tycker det är dags att vi – och då menar jag både LO och partiet - reser oss upp och skärper till oss. Sträcker på ryggen!
För Sverige kan bättre än så här.
Vi kan bättre än så här.
Det är helt enkelt dags att ta tillbaka kontrollen.
Därför presenterar vi idag en valplattform med ett antal tydliga krav på politiken.
Och det är krav som inte får malas sönder och försvinna i talmansrundor.
Det är krav där politiken måste leverera om Sverige åter ska bli ett land med trygghet för vanligt folk.
För det första ska alla som kan arbeta ha ett arbete.
Det är det absolut viktigaste kravet av dem alla. Det är grunden för allt annat vi vill göra.
För varje människa är en resurs. Varje arbetad timme är en tillgång.
Varje människa har rätt att få försörja sig och bidra i arbetslivet utifrån sina egna villkor.
Arbetslösheten påverkar allt annat. Tillväxten, ekonomin och välfärden.
Den påverkar också demokratin. Där människor ställs utanför gemenskapen, där växer vanmakten. Där frodas demokratins fiender.
Den påverkar den frihet man får genom att kunna försörja sig själv. Och i att känna att man behövs.
Därför behöver vi ett konkret mål för full sysselsättning. Ett mål som vi kan bocka av efter nästa mandatperiod.
Vi har gjort det förr. Vi gjorde det under 90-talet då LO och den socialdemokratiska regeringen tillsammans satte upp – och nådde - målet om att halvera den öppna arbetslösheten.
Och en sak ska vi göra särskilt tydligt:
Arbetslöshet bekämpas inte med skattesänkningar och låglönejobb.
Arbetslöshet bekämpas med investeringar, utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik.
Vad vi behöver är helt enkelt investeringar som bygger Sverige starkt.
Utbildade yrkesarbetare inom vården, inom skolan, i handeln och industrin.
Riktiga jobb. Trygga jobb. Jobb som det går att försörja sig på!
För det andra måste vi stärka välfärden.
Här står Sverige står inför ett vägval.
Fortsatta skattesänkningar och fortsatta marknadsexperiment.
Eller en välfärd där vi är medborgare, inte kunder. Där människovärdet sätts före marknadsvärdet. Där vi satsar på de anställda med trygga jobb och vettiga arbetstider.
För oss är valet enkelt:
Vi vill att alla ska få vård efter behov, inte att de som kan betala extra får gå före.
Vi ska få bort vinstintressena.
Vi vill öka statsbidragen så att hela Sverige har tillgång till bra skolor, en god värd och en trygg omsorg.
Vårt tredje krav handlar om jämlikheten.
Klyftorna i Sverige har ökat alldeles för länge. Så kan det helt enkelt inte få fortsätta.
Det är till exempel dags att den skattereform som faktiskt utlovades i Januariavtalet nu blir av.
De bäst ställt måste betala mer.
Vi måste stärka sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen.
Taken måste höjas och karensen måste bort.
Ingen blir frisk av att bli fattig.
Ingen hjälps till arbete av att inte kunna betala räkningarna.
Och vi måste på allvar reparera vårt pensionssystem.
Pensionsåldern ska inte höjas förrän LO-förbundens medlemmar har en arbetsmiljö som gör att de orkar jobba fram till pensionsdagen. Och när den dagen kommer ska pengarna räcka till ett gott liv.
Vi måste höja pensionen för vanligt folk.
Och här räcker det inte med några hundralappar. Det krävs tusenlappar!
Vår fjärde punkt handlar om arbetskraftsinvandringen.
Det är inte vettigt att arbetsgivare kan locka hit arbetskraft från länder utanför EU samtidigt som hundratusentals människor som redan finns här behöver komma in på arbetsmarknaden.
Idag har vi en verklighet där oseriösa, och ibland rent kriminella, företag tjänar grova pengar på att dumpa löner och arbetsvillkor.
Där chaufförer från andra länder kör inrikestrafik för några tior i timmen.
Där byggnadsarbetare tvingas sova på arbetsplatser runt om i Sverige.
Arbetskraftsinvandring behövs ibland, men den ska gå till branscher där det råder brist på arbetskraft.
Anställningserbjudanden ska vara juridiskt bindande och bara omfatta heltidsjobb.
Och självklart: i Sverige ska givetvis svenska kollektivavtal gälla.
Vår sista punkt handlar om brottsligheten.
Men är det en facklig fråga, kanske någon undrar? Ja, det är det faktiskt.
LO-förbundens medlemmar är viktiga i brottsbekämpningen.
Brandmän släcker bilbränder, väktare skyddar värdetransporter och bostadsområden, kriminalvårdare hindrar återfall och fritidsledare upptäcker när unga människor hamnar i problem.
Samtidigt visar våra egna undersökningar att:
Var femte medlem i ett LO-förbund har utsatts för hot eller våld på jobbet.
Fyra av tio känner otrygghet på grund av gängkriminalitet.
Fler än var tionde känner sig otrygg på väg till eller från jobbet.
Så visst är brottsligheten också en facklig fråga.
För att komma någon vart måste vi vara hårda både mot brott och mot brottens orsaker.
Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom.
För om det brinner i ett hus så måste man givetvis både släcka branden här och nu och förebygga framtida bränder.
Därför behövs både fler poliser och fler lärare.
Både insatser mot segregation och mer resurser till rättsväsendet.
Både tryggare jobb och skärpta lagar så att brottslingar åker fast.
Den brottslighet som LO-förbundsmedlemmar har allra närmast är förstås arbetslivskriminaliteten.
Den måste bekämpas med vårt samhälles fulla styrka.
Straffen måste skärpas för de som utsätter anställda för brott.
Och vi måste komma åt fiffel- och bågföretagen. De ska bara bort!
Politikerna kan inte nöja sig med fina ord om den svenska modellen om man inte är beredda att på allvar sätta stopp för fifflet.
Därför kräver vi att företag kan visa att de har kollektivavtal för att få levererera tjäsnter som utgör underlag för RUT och ROT.
Inte en enda av våra skattekronor ska gå till skurkföretag!
Ja, vänner, vi måste alltid utgå från de frågor som LO-förbundens medlemmar ställer.
Och nu, när vi går ut i vår fackliga valrörelse, måste vi visa att det är vi som har svaren.
För svaren finns inte hos Sverigedemokraterna, som tycker att en arbetare har mer gemensamt med sina arbetsgivare än med arbetskamraten som är född i ett annat land.
Svaren finns inte hos Moderaterna, som tycker att lägstalönerna är för höga samtidigt som de vill fortsätta med skattesänkningar för de välbeställda.
Svaren finns inte heller i vänsterpartisternas plakatpolitik.
Nej, svaren bara finns i verklighetsförankrade reformer som gör skillnad på riktigt.
Som ökar investeringarna, skapar trygga jobb och bygger samhället starkt.
Och det enda parti som har de svaren är Socialdemokraterna.
Men då krävs en starkare socialdemokrati.
En socialdemokrati som inte tvingas att huka inför en löntagarfientlig majoritet i riksdagen.
Därför är vårt mål i valrörelsen en starkare socialdemokrati.
Och en socialdemokratisk regering med Magdalena Andersson som statsminister.
Tack ska ni ha! Nu kör vi!