Fråga facket Fråga facket

Kraftig satsning på fritids ska göra skolan jämlikare

DN DEBATT 25/1. När skolan inte klarar att skapa jämlika möjligheter är det LO-medlemmarnas barn som drabbas hårdast. Resursstarka föräldrar kan kompensera genom att oftare läsa läxor med barnen. Arbetarföräldrar har inte resurser att göra det i samma utsträckning. Vi föreslår nu en stor välfärdsreform – införandet av lärfritids, skriver företrädare för LO.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i Dagens Nyheter 25 januari 2018

Under de senaste 35 åren har vi sett en skenande ökning av klyftorna i Sverige. Inkomstskillnaderna har ökat mer i Sverige än i något annat OECD-land. För att försöka hitta orsakerna till detta och komma med förslag på hur ojämlikheten ska minska beslutade den senaste LO-kongressen att tillsätta en jämlikhetsutredning. I dag presenterar vi det första konkreta resultatet av den utredningen. Det handlar om hur vi ska skapa en mer jämlik skola.

Skolan är grundläggande för att skapa lika möjligheter för alla, men den svenska skolan är långtifrån jämlik. Enligt OECD:s återkommande Pisa-undersökningar har familjebakgrundens betydelse för svenska elevers skolresultat ökat över tid. Skolan klarar inte att kompensera de elever som har sämre förutsättningar att klara skolarbetet.

Forskningen visar att mer än klassrumssituationen spelar roll för lärandet. Detta vet resursstarka föräldrar, som kan se till att barnen får en aktiv och stimulerande fritid. De besöker museer, bibliotek och teatrar med sina barn. De har tid och pengar att lägga på att barnen deltar i organiserad idrott eller kulturaktiviteter. Om skolan drar ner kompenserar de genom att oftare läsa läxor med barnen. Fritiden spelar helt enkelt stor roll för ett barns utveckling, även vad gäller kunskapsinhämtningen i skolan.

Det finns en tydlig klassdimension i detta; arbetarföräldrar har inte resurser för att göra ovanstående i samma utsträckning. Deras barn har färre organiserade fritidsaktiviteter, bland annat för att deras familjer inte har råd och tid. De besöker mer sällan sportevenemang, museer och konserter och många är trångbodda. Och i områden med lägre inkomster är färre barn inskrivna på fritids.

Det finns i dag en omfattande diskussion om hur verksamheten i skolan ska kunna förbättras för att höja skolresultaten. Det är nödvändigt, men kommer knappast att räcka om man inte samtidigt också riktar uppmärksamheten åt de många timmar – majoriteten av dygnet – som barnet inte befinner sig i skolan.

En underutnyttjad resurs i sammanhanget är fritids. I de lägre åldrarna tillbringar eleverna ofta lika mycket eller mer tid på fritids än i förskoleklassen eller skolan. Trots det är resurstilldelningen till fritids betydligt snålare än till grundskolan. I dag går det nästan dubbelt så många barn per årsarbetare på fritids som för tjugo år sedan. Barngrupperna har under samma period vuxit med tio barn. Detta är inte en samhällsekonomiskt effektiv hantering av våra gemensamma medel.

Därför föreslår vi en av de största välfärdsreformerna på decennier – införandet av lärfritids.

Vår vision är att skapa en fritidsverksamhet med fler anställda, fler stimulerande aktiviteter och där fler elever än i dag får möjlighet att vistas. En sådan utbyggnad har stor potential att också bidra till höjda skolresultat så att alla barn får en bra start i livet.

Så här ser våra konkreta förslag för lärfritids ut:

Fler anställda.
För att höja kvaliteten i fritids måste resurser tillföras för att kraftigt öka personaltätheten och minska barngruppernas storlek. Ett minimum bör vara att återgå till den personaltäthet som rådde på 1990-talet, vilket nästan innebär en fördubbling av antalet anställda per barn.

Utbyggnad för att nå fler barn.
Idag är 84 procent av 6–9-åringarna inskrivna på fritids, men bara 22 procent av 10–12-åringarna. Behovet av en stimulerande fritid upphör inte när ett barn fyller 10 år. Inte heller ojämlikheten i vilka som tar del av fritidsaktiviteter. Fritids behöver därför byggas ut för att ge fler plats.

Fler aktiviteter.
Skolinspektionen har beskrivit att fritids ofta är en oplanerad verksamhet med för låga pedagogiska ambitioner. Fritids måste bli mer än så. Staten behöver ta ett större ansvar för att en samverkan utvecklas mellan fritids och exempelvis Kulturskolan eller idrottsföreningar, så att eleverna erbjuds aktiviteter avgiftsfritt och som en del av fritids. Även läxläsning och olika former av särskilt stöd ska finnas, liksom möjlighet till fri lek.

Ge alla barn rätt att gå på fritids.
Enligt Skollagen är kommunerna inte skyldiga att erbjuda fritidsplats om en förälder saknar sysselsättning. I majoriteten av kommunerna görs inte heller det, trots att forskningen visar att tidiga välfärdsinsatser kan utjämna klyftor och är särskilt viktiga för barn med låg socioekonomisk status. Lagen måste ändras så att alla barn får rätt att gå på fritids i samma utsträckning.

Rätt utbildad personal.
De som jobbar på fritids ska ha pedagogisk utbildning för att arbeta med barn, endera genom yrkesutbildning på gymnasie­nivå, på folkhögskola eller högskola. Idag råder brist på rätt utbildad personal. Staten behöver ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen, både genom fler utbildningsplatser och genom att vidareutbilda redan anställda som inte har pedagogisk utbildning för att arbeta med barn. Kommunerna behöver ta ansvar för att anställa personal med adekvat utbildning.

Skola och fritids som helhet.
Det måste finnas en stark samverkan mellan fritids och skola i arbetet med att gemensamt uppnå läroplanens mål. Skoldagen, inklusive fritids, bör ses som en helhet, där eleven får möjlighet att utveckla alla sina förmågor. Det ställer krav bland annat på arbetstidens upplägg, så att olika personalgrupper i skolan ska kunna samverka.

Slopad avgift.
För att möjliggöra för fler att ta del av fritids bör avgiften slopas. Att inskrivningsgraden vanligen är lägre i områden med lägre inkomster, innebär att några av de som bäst skulle behöva de resurser fritids kan erbjuda inte tar del av dem i dag. Ekonomin är ett hinder.

Det kommer att krävas många reformer för att komma åt problemen med ojämlikhet och låga kunskapsresultat i skolan. Det handlar bland annat om att ge tidiga insatser till de elever som bäst behöver det, skapa en skolmiljö med studiero, ge fler elever möjlighet att gå på populära skolor samtidigt som skolor med de svåraste förutsättningarna stängs, att utforma ett mer rättvist skolvalssystem och att skapa ett nytt resursfördelningssystem där fristående skolor inte överkompenseras.

Dessa förslag utvecklas i LO:s program för en jämlik skola.

Grundskolan är avgörande för vilka möjligheter ett barn kommer att ha senare i livet. Om skolan inte klarar av att skapa jämlika möjligheter är det LO-medlemmarnas barn som drabbas hårdast. Men en jämlik skola är samtidigt också bra för samhället. Att alla får del av en god utbildning bidrar till att samhället blir bättre för alla. För att lyckas med det krävs reformer och politiskt mod.

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO

Therese Guovelin, förste vice ordförande LO

Berit Müllerström, andre vice ordförande LO

Torbjörn Johansson, avtalssekreterare LO