Publicerad på expressen.se 27 september 2016
Svensk ekonomi går bra. Arbetsmarknaden stärks. Efterfrågan på arbetskraft är stor och växande. Bristen på arbetskraft ligger över det historiska genomsnittet. Det gäller inte minst gymnasialt utbildade yrkesgrupper. Undersköterskor, byggnadsarbetare och plåtslagare är några yrken där Arbetsförmedlingen ser höga bristtal.
Samtidigt är arbetslösheten fortsatt hög. Drygt 350 000 människor står inskrivna som arbetslösa vid Arbetsförmedlingen. Stora grupper nyanlända är på väg in i myndighetens etableringsuppdrag. Det finns en bred enighet om vikten av att stärka matchningen mellan arbetslösa och lediga jobb. Det är helt nödvändigt för en fortsatt positiv sysselsättningsutveckling.
I detta läge vill Liberalerna slå sönder den etablerade institutionen för matchning. L vill ta ifrån Arbetsförmedlingen matchningsuppdraget och i stället etablera en myndighet med ensidig uppgift att administrera programinsatser för arbetslösa som står långt ifrån arbetsmarknaden samt kontrollera att reglerna i arbetslöshetsförsäkringen följs. Det är grovt feltänkt, av särskilt tre skäl.
1. Det är genom de starka som de svagare kan lyftas. Bara när Arbetsförmedlingen är relevant som matchningsaktör kan den nå framgång med att föra individer som står långt ifrån arbetsmarknaden närmare jobb. För erfarna arbetsförmedlare är detta en självklarhet. När en förmedlare i gott samarbete med arbetsgivare kan erbjuda kvalificerade sökande till lediga jobb kan hen också öppna dörrar för arbetslösa med svagare ställning. Chansen att få arbetsgivare att ge plats för individer som behöver pröva eller utveckla sin förmåga, ofta med ett medföljande lönestöd, ökar när myndigheten servat väl i det ordinarie rekryteringsarbetet. Förmedlarens kontaktnät är kort sagt en nyckel.
2. Arbetsförmedlingen utvecklas i rätt riktning. Som myndighet med ansvar för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt har Arbetsförmedlingen en viktig uppgift i att överblicka och samla efterfrågan på arbetskraft. Det underlättar ett effektivt sammanförande av arbetstagare och arbetsgivare. Vi är inte där i dag men viktiga steg i rätt riktning tas, till exempel genom Arbetsförmedlingens pågående arbete med arbetsgivarkontakter och att utveckla Platsbanken. Med Liberalernas förslag skulle detta gå förlorat.
3. Förtroende byggs genom nytta. Frågan om vad som skapar tilltro till en myndighet är komplex, och det finns skäl att förhålla sig avvaktande till förtroendemätningar. Statskontoret har pekat på att förtroendet för en myndighet inte bör ses som ett mått på vare sig effektivitet eller måluppfyllelse. Ur välfärdsforskningen kan vi hämta värdefull kunskap som säger oss att tillit och betalningsvilja för offentliga verksamheter vilar på att nyttan av densamma upplevs komma oss alla till del när vi behöver den. Det gäller också arbetsmarknadspolitiken.
Efter åtta år av borgerligt vanstyre var Arbetsförmedlingen en sargad myndighet. Steg för steg reser den sig. Arbetsmarknadspolitiken behöver självklart vässas. Den behöver knytas närmare utbildningssystemet och arbetsmarknadens parter. Som Liberalerna pekar på syns en oroande tudelning i jobbchanser. Fallande kunskapsresultat och ökade kunskapsklyftor innebär att en växande grupp söker etablering på arbetsmarknaden utan att kunna möta de krav som ställs. Nu krävs att vi utvecklar matchning och rustande insatser, inte avvecklar
Det är också så att arbetsmarknadspolitiken är ett sammanhållet system – matchning, programinsatser och övervakandet av att regler och villkor i arbetslöshetsförsäkringen följs hänger tätt samman. Rycks en del bort rasar annat.
Att Arbetsförmedlingen matchar till jobb är del i att säkra att arbetslöshetsersättning betalas ut på rätt grunder. Det tycks inte Liberalerna förstå.
Linda Grape
LO-utredare