Fråga facket Fråga facket

Vi ger oss aldrig om svenska löner

EU-medlemsstaternas suveränitet i lönefrågor måste vara intakt. I klartext: svenska löner ska regleras i Sverige, skriver Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad på expressen.se 29 april 2016

Nu börjar kampen om EU-rättens framtida utformning. Dagens regler för utstationerad arbetskraft från andra EU-länder skapar smutskonkurrens på den svenska arbetsmarknaden. En ny LO-rapport, Bortom drömmar och tro, som presenteras i dag avslöjas hur det nuvarande regelverket används för att trixa och kringgå svenska regler. En revidering av EU:s utstationeringsdirektiv är nödvändigt för att det europeiskt samarbete ska fungera.

LO:s grundinställning är att de löne- och anställningsvillkor som gäller för svenska löntagare självklart även ska gälla för utstationerad personal från andra länder som kommer hit för att arbeta. Men i stället för en klar princip om likabehandling fastslog EU-domstolen en princip om ”lägsta möjliga lön” i Lavaldomen för snart tio år sedan.

Sedan dess har LO och den europeiska fackföreningsrörelsen försökt komma tillrätta med konsekvenserna av domen. EU-samarbetet ska inte användas för att åstadkomma konkurrens med löner och anställningsvillkor, så kallad smutskonkurrens, där löntagare ställs mot varandra.

Därför välkomnar vi EU-kommissionens beslut i mars i år, att se över utstationeringsdirektivet. Inriktningen är tydlig – likabehandling ska återigen bli normen i Europa. Arbetsmarknadsministern och statsministern kallade snabbt till presskonferens. Man kunde nästa tro att EU-lagstiftningen redan var ändrad. Men så är det inte. Det är nu kampen börjar.

Vi menar att det europeiska samarbetet aldrig får vara en enkelriktad väg mot mera överstatlighet. Medlemsstaternas suveränitet i lönefrågor måste vara intakt. I klartext: svenska löner ska regleras i Sverige. Det är glädjande att kommissionens förslag pekar mot ett ökat utrymme för medlemsstaterna. Men kampen för att lönefrågorna ska bestämmas i det land där arbetet utförs är långt ifrån avslutad. I den fortsatta lagstiftningsprocessen måste det slås fast att medlemsstaterna självständigt bestämmer både vad som ska betraktas som lön och hur hög den ska vara.

Kommissionens ändringsförslag behöver förbättras på ytterligare en rad punkter. LO kräver att regeringen agerar för att stärka skyddet för strejkrätten och gör det tydligt att EU:s inre marknad inte kan bygga på underbudskonkurrens med löner.

LO:s nya rapport visar flera varianter av fusk som vuxit fram i mötet mellan lagar och regler i företagens hemländer och arbetslandets regler. Utstationeringsdirektivet har blivit navet för hur man kringgår arbetslandets regler. Det kommer dock att krävas ytterligare åtgärder för att förhindra underbudskonkurrens med arbetsgivaravgifter och skatter.

Kampen för likabehandling fortsätter nu i den europeiska lagstiftningsprocessen i europaparlamentet och ministerrådet. Från LO kommer vi aldrig att ge oss. På svenska arbetsplatser ska arbetstagare ha samma löne- och anställningsvillkor oavsett var de kommer ifrån. Det måste bli ett slut på det rättsliga trixande som EU-rätten skapat. Ska EU bli ett instrument för kortsiktig låglönekonkurrens? Eller ska EU långsiktigt bidra till likabehandling och höjd levnadsstandard? 

Claes-Mikael Jonsson, Jurist LO