Publicerad på svd.se 18 maj 2017
I dag, torsdag, håller Svenskt Näringsliv stämma. Vi hoppas att ledningen då kan få mandat att börja förhandla med oss inom LO om hur vi ska skapa jobb för de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det handlar om nyanlända men också svenskfödda som saknar de kunskaper och färdigheter som behövs för att få in en fot på arbetsmarknaden. För samtidigt som mycket går åt rätt håll i Sverige just nu ser vi stora problem med en allt starkare tudelning på arbetsmarknaden.
Vi kan glädja oss åt att antalet sysselsatta har ökat med nästan 200 000 personer de senaste två åren och att Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i EU. Vi kan vara stolta över att omvärlden ser med avund på en högproduktiv arbetsmarknad där kvinnor arbetar, där äldre stannar kvar i arbetslivet och där lönebildningen är extremt disciplinerad. Den svenska modellen tjänar både företag och löntagare.
Men det finns också en betydligt mörkare bild av situationen på svensk arbetsmarknad och den svenska modellen. För vi måste också vara ärliga och erkänna att modellen präglas av en växande tudelning mellan de som har och de som inte har goda kunskaper och färdigheter.
Mycket av det kan förklaras av det stora antalet flyktingar som Sverige tagit emot de senaste åren. Under de fem senaste åren har 250 000 personer fått asyl i Sverige, inklusive deras anhöriga. Sverige har gett fler människor skydd än något annat EU-land med undantag av Tyskland. Det är ett stort och viktigt åtagande som vårt land har tagit på sig. Vi kan känna stolthet över att Sverige tar stort ansvar för den europeiska flyktingmottagningen. Men det har också medfört stora samhällsutmaningar. Idag är nära 60 procent av de inskrivna arbetslösa hos Arbetsförmedlingen utrikes födda.
Nu är det hög tid att vårt land också visar vägen till hur alla dessa nya svenskar ska kunna få ett arbete med en lön som det går att leva på. LO:s uppfattning är att arbetsmarknadens parter inte kan tillåta att en växande grupp ställs utanför. Det behövs nya vägar till jobb som ger varaktig etablering. Därför har vi inom LO presenterat en modell för hur en betydande del av dessa människor ska komma in på arbetsmarknaden. Vi kallar modellen utbildningsjobb och den innebär i korthet att arbetstagaren har ett jobb och samtidigt utanför arbetstid ägnar sig åt reguljär utbildning, företrädesvis kommunal yrkes- och vuxenutbildning.
Yrkesutbildade LO-arbetare såsom snickare, undersköterskor och kockar har en mycket stark arbetsmarknad. Näringslivet har i allt större utsträckning svårt att fylla sina vakanser. Men samtidigt präglas Sverige av en mycket omfattande arbetslöshet bland personer med svag utbildningsbakgrund, särskilt utrikes födda. I gruppen utrikes födda utan gymnasieutbildning är arbetslösheten över 30 procent.
Vi har med vårt förslag visat att vi är villiga att anpassa oss till arbetsgivarnas förutsättningar. Vi accepterar därför att arbetsgivarens lönekostnader temporärt kommer att behöva avvika från befintliga avtal. Vårt motkrav är att den anställde får goda möjligheter och incitament att ägna sig åt egna studier utanför arbetstid. Idag bedömer vi att 50 000 arbetslösa skulle kunna få ett arbete med utbildningsjobb.
Om Svenskt Näringsliv har förslag om hur modellen med utbildningsjobb kan bli ännu bättre så lyssnar vi gärna. Vi stänger inga dörrar. Tvärtom. I en förhandling måste man både kunna ge och ta.
För LO är det också självklart att det är branscherna som i slutändan måste bära utbildningsjobben. Men innan vi kommer dit så krävs ett ramavtal mellan LO och Svenskt Näringsliv för att utforma en trepartslösning med staten. Bara med ett ramavtal på plats kan utbildningsjobb få den stora volym som krävs.
Historiens dom kommer att bli hård mot arbetsmarknadens parter om vi inte hjälper till att lösa den växande tudelningen på arbetsmarknaden. Passivitet från parterna riskerar locka klåfingriga politiker att börja ge sig in och detaljreglera arbetsmarknaden. Konsekvensen blir mindre av självreglering, mer av offentlig byråkrati och en mindre flexibel arbetsmarknad.
Vår uppmaning till Svenskt Näringsliv är därför tydlig. Låt de som kommit till vårt land få komma in på arbetsmarknaden. Stäng inte ute dem. Tiden för polariserande retorik är över. Nu krävs genomtänkta partslösningar. Det här är en ödesfråga inte bara för oss som fack och arbetsgivare, utan för hela den svenska modellen och Sverige som helhet. Låt oss börja förhandla nu. Sverige behöver utbildningsjobb.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO
Therese Guovelin, förste vice ordförande LO
Torbjörn Hållö, LO-ekonom och författare till rapporten ”Utbildningsjobb för stärkt etablering”