Solidaritet och kampen mot orättvisor
- Jag har alltid haft ett tydligt fackligt driv. Det låter kanske fånigt men det är som det står i vår portalparagraf, jag vill försöka verka för att flytta fram positionerna och göra det bättre för den enskilde, både på arbetet och i samhället, säger Therese Guovelin.
Målet är ett arbetsliv med schysta villkor och en schyst lön. Och att kunna påverka den politik som bedrivs för att göra det bättre för LO-förbundens medlemmar.
- Och inte bara schysta villkor på jobbet utan också mellan jobben. Om man blir arbetslös, om man är sjuk eller när man studerar, förtydligar hon.
Grunden för att kunna förvalta det förtroende hon har fått hittar Therese Guovelin ute bland medlemmarna. Därför försöker hon ge sig ut i alla branscher och på alla arbetsplatser, för att träffa medlemmar och förtroendevalda och höra vilka krav de har som behöver uppfyllas.
- Inte bara på jobbet eller i den svenska politiken. Vi måste också påverka den politik som skapas i Bryssel och EU. Den påverkar oss alla varje dag och är en viktig del av det fackliga arbetet.
Tidigt lärde hon sig se sambandet mellan det som sker i vår omvärld och vilket inflytande det har på oss i Sverige. Det blev tydligt när hon i 20 årsåldern jobbade som servitris på bland annat kanalöarna i Storbritannien och blev varse hur stor skillnaden i arbetsvillkor kunde vara.
- Där träffade jag människor från hela Europa, ja hela världen, och insåg snabbt att hur tuffa villkoren ofta är i andra länder. Det väckte mitt intresse för internationella frågor och internationellt fackligt arbete.
I många delar av världen innebär det fackliga arbetet fortfarande stora utmaningar. I flera länder är det till och med förenat med livsfara att engagera sig fackligt eller bilda en fackförening.
- Men det är bara så vi förbättrar villkoren, genom att organisera oss. Därför behöver vi alla engagera oss. Inte bara av solidaritet med andra utan också för att deras villkor påverkar oss. Kapitalet är globalt och företagen är alltmer globala. Då gäller det att påverka på alla nivåer, säger Therese Guovelin.
För är det något Therese Guovelin verkligen inte kan acceptera så är det orättvisor. Inte bara de som drabbar henne själv utan än mer de som drabbar andra.
- Jag avskyr orättvisor. Jag antar att det är en uppfostringsfråga. I Kortedala, förorten där jag växte upp, lärde jag mig att om jag solidariskt ställer upp för andra, är andra solidariska mot mig. Tyvärr är det inte så många som talar om solidaritet i dag, fokus ligger ofta mer på ens egna behov.
Medlem i facket blev hon redan på sitt första jobb, men vad som fick henne att också bli fackligt aktiv minns hon fortfarande tydligt. Det var 1988 när hon jobbade på Brasseri Ferdinand, på NK i Göteborg.
- Då kom en manlig ombudsman på besök. Han hade med sig en ung tjej för att berätta om facket. Om vilka rättigheter och skyldigheter man hade. Och hon berättade att man kunde gå kurser.
Det där sista lät intressant, tyckte Therese och ställde några frågor. Någon vecka senare blev hon erbjuden att delta i en tvådagars-konferens för ungdomar, för att diskutera hur man kunde förändra facket. Och på den vägen är det …
Har du någonsin tvivlat på det fackliga arbetet?
- Nej, verkligen inte. Ju längre jag har varit med, desto mer har jag sett vilka möjligheter det finns att göra skillnad för människor. Dels på min egen arbetsplats där jag kunde bistå andra med alltifrån att få ut försäkringspengar som jag lärt mig att man hade rätt till, till att ge råd i andra frågor. Dels att hjälpa medlemmar på andra arbetsplatser att bilda en facklig klubb och bistå dem i förhandlingar om exempelvis uppsägningar, som kan vara tufft.
Therese Guovelin framhåller också gärna hur mycket det fackliga arbetet och fackliga utbildningar kan bidra till att man utvecklas som person. De ledarskapsutbildningar och arbetsrättsutbildningar hon har gått genom facket har betytt otroligt mycket, både för hennes uppdrag och för henne personligen.
- Jag var bara den andra i släkten som överhuvudtaget gick ut gymnasiet och nu är jag inte speciellt orolig för att sitta i stora bolagsstyrelser och kunna hänga med. Och då är jag ändå en arbetarunge från Kortedala. Det har förändrat mitt liv och jag hoppas att jag har varit med och gjort åtminstone små förändringar i andra människors liv också.